Marathonfarsan

Som föräldraledig har man mer att göra än någonsin. Långhelgen försvann och snart är halva veckan gjord. Kanske har jag för höga krav på vad jag bör hinna? Träningen har jag fått förlägga till efter kl. 21.

Viloveckan är över och jag har hoppat på Szalkais program för halvmaran. Tanken är att ta en ny tripp till huvudstaden och klippa halvmaran när jag ändå är på gång. Det upplägget blir också som ett delmål för 2009 års marathon, eftersomjag behöver träna upp mig i de högre farterna för att kunna förbättra min tid radikalt nästa år. Självklart går då programmet just denna vecka in i ett hårt skede, så det är bara att hänga på. Mitt första problem är att jag hamnat mitt emellan två program; jag har redan snuddat vid 1.45 på träning så då känns det naturligt att ta sikte på 1.30.  Tyvärr känns det väl tufft när jag läser de kilometertider som ska presteras under träning. Lätt distans, d v s merparten av träningen, förväntas gå i 4.40-4.50.  I höstas låg min km-tid på ca 4.35 - på tävling. Över 10k.

Normalt var måndagar vilodagar i det avslutade marathon-programmet. Så icke nu. Lätt distanslöpning 10k ligger på måndagar. Av gårdagens pass, som jag då gjorde i 4.50-tempo, kan jag bara konstatera att det är till att snäppa upp sig några hack. Nu var jag visserligen tillbaka på min gamla tuffa 11k-slinga, vilken inte gör km-tiderna rättvisa med sina monstruösa långbackar. sen har man förmodligen lite sengångartendenser av 6 månaders träning i ett ganska moderat marathon-tempo. Så jag gör ett ärligt försök att köra på runt 4.50 hädanefter och ser hur det går. Klarar kroppen bara tempot utan skador så kommer det göra mig så mycket snabbare! Det andra problemet är träningsmängden; i det här programmet  ligger man oftast på 5-6 pass och 5-7 mil  i veckan. Här kommer jag nog tvingas att ta bort ett och annat pass som rekommenderas, framförallt med tanke på min benägenhet för skador. För med det här upplägget så kommer Märkeslöpar'n få vatten på sin kvarn: för hård träning resulterar bara i skador. Visst, men den här gången känner jag inte samma panik över att få mil i benen och kommer att ta mer förnuftiga beslut. Ikväll blir det ett tufft pass med lång backe.       
 

Så skulle man va pappa också...
  
Dagens pappa-snubbe-aktivitet var kanske inte så utvecklande. Ett besök på brädgår'n i morse, som ingen av oss tyckte var en speciell hit. Själv ogillar jag att plocka upp byggmaterial överhuvudtaget eftersom jag inbillar mig att det då framgår vilken klåpare jag är på byggsidan. Snubben bara ogillade stället i allmänhet. Den gula traktorn gladde honom ett tag i alla fall. För att strö lite salt i såren så ska jag om ett ögonblick ta med honom till BVC för en spruta. Idag finns  det verkligen anledningar att tycka om pappa.