Träna, träna, träna
Äntligen är man igång igen.
Det blev ett pass på gym i går kväll iallafall. Gled in i tomt hus (30 grader, sent på e m) iförd träningsutrustning (?) foppatofflor, solbrillor surfarshorts och t-shirt. Borde straffas med avstängning. En överraskning väntade då mitt gym hade nyinvesterat medan jag varit borta: i rummet för fria vikter hade det dykt upp en fantastisk maskin. En härlig 3D-box. Alla fantastiska övningar jag nu kommer kunna göra och inte minst för mina ben. Det är tammefan så att jag borde få ha en sån själv hemma i sovrummet,. Den kunde stå där brevid mitt superexklusiva löparband för de där kalla vintermånaderna och min Harley Davidson. Ut med sängen bara. Pappa behöver ett nytt hobbyrum. Direkt efter passet i boxen hade jag fått tillbaka känslan av att vara vältrända igen. Träningsvärken låter dock vänta på sig.
Vältränad kände jag mig dock inte i morse då jag gav mig ut för 8k i 5.00-tempo. Efter 2k fick jag släppa det tempot. Efter halva sträckan stannade jag för kort vila och kunde konstatera att det gick i 5.20-tempo. Det var åtminstonde under mitt maratempo från förra helgen. När jag vände hemmåt sjönk dock tempot igen och tröttheten blev ännu mer påtaglig. Det hela slutade med att jag bröt vid 7k, ordentlig matt. Maran verkar ha tagit ordentligt på en trots att man själv upplever sig vara återställd. Ny chans i övermorgon dock.
Idag köpte jag mitt första nummer av Runners World (första jag överhuvudtaget läst) där Börje Salming säger: "Jag är en löpare". I dag la jag in min prenumeration på Runners World. Jag med, Börje... jag med.
