Det är nu det börjar...

Måndagen efter maran och första dagen på mitt år hemma med snubben. Egentligen en dag då en "karriär" skulle gå över i en annan. Var det tänkt. Dagen till ära tar jag istället det här vidare och gör en omstart på bloggen med nya mål och idealtider.

Ett galet infall att fullfölja Stockholm Marathon är alltså genomfört. Men ingen ro infinner sig. Tvärtom vill jag ut och träna, trots mina ben som definitivt inte är redo för löpning. Jag sneglar redan i tävlingskalenderar på nätet och funderar kring hur mycket "för mycket" kan va. Det finns gott om utmaningar denn här sommaren. Tänk om man vetat att det skulle barka åt det här hållet när man för första gången snörde på sig skorna för exakt ett år sedan. På ett halvår hade man blivit en millöpare, ytterligare ett halvår och man är uppgraderad till marathonlöpare. Ge man sig fan på något så går det uppenbarligen.

Eftersom det är veckan efter loppet och min första veckan hemma med vår snart ettåriga son så har jag lovat mig själv att det ska bli lite lugn start för oss båda. Ett projekt om dagen ska vi göra och själv ska jag begränsa det till två eller tre lätta löppass. Var jag nu får in dessa tidsmässigt eftersom vår familjeförsörjare just nu, på sin första vecka, ska jobba över i stort sett varje dag.

Dagens pappa-snubbe-projekt blev som sagt enkelt: vi åkte och handla i värmen (vilket vi visserligen gjort förut). Middag för flera dagar framöver var planerad och nyttigt dessutom. Lite smalmat bara för att komma bort från förra veckans gigantiska kolhydratsladdning. Mat och vatten pumpades in före maran till den milda grad att jag inte ens klarade den korta turen med pendeln mellan Tumba och Karlberg; hela familjen fick hoppa av vid Älvsjö för att pappa behövde tömma hela systemet.

Med de mat- och sovtider som snubben har just nu så är det i stort sett det vi hunnit med idag. Vi har genomfört en i stort konfliktfri dag än så länge. Det riktiga provet kommer när middagen ska lagas med snubben hängande i byxlinningen. Idag har han kommit på att han får snabbare respons om han greppar lite lägre ner på pappas byxor. De sovstunder han har ägnar jag själv åt att lägga upp det här årets träning i en excelbaserad träningsdagbok - för varför sitta ut i solen och värmen när man äntligen kan?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0