Tuff helg - i många bemärkelser
Vilken helg! Började mycket bra, gick över i mindre bra och slutade i en positiv rökare. För vissa av oss. För andra små liv gick det åt helvete.
Fredag
Direkt efter jobbet gav jag mig ut på ett morskt tempopass. 3k uppjogg och sen la jag min vana troget av i alldeles för högt tempo. Tanken var att de sista kilometrarna skulle avverkas en bit under marathonfart. Nu blev det i stort sett alla 7k som hamnade under den farten, sisådär kring 4.30-4.50 och jag var rejält tagen. Jag avslutade det hela med 3k lätt nedjogg.
Lördag
Tänkte först strunta i träning den här dagen. Det stod så mycket andra (nedbrytande) aktiviteter på schemat. Fast när jag hade släpat mig ut med hunden denna tidiga morgon så sprang den där gamla lirarn jag hade träffat på förra veckan uppför vår gata igen. Han slängde ur sig en kort fråga huruvida jag skulle ut något idag. Så det skulle jag helt plötsligt. Det var det enda som behövdes för att trigga mig att slänga på mig kläderna för en morgonjogg på 8k. Jag tror att jag bär på nån destruktiv tävlingsinstinkt. Sen ballade resten av dagen ur i dålig leverne. Fet mässlunch, tidig alkoholdebut med frisk blandning, massiva grillpotioner och en hel del cigarr-rökande under kvällen. Kom i säng först vid 02.00. Perfekt laddning för morgondagen.
Söndag
26k med inbyggt testlopp på schemat. Vaknade bakfull, fast ändå inte liksom. Intaget hade jag medvetet hållit nere under kvällen. Men cigarrer har en förmåga att inte vara lika goda i munnen dagen efter. Lätt huvudvärk och inpyrd rök. Trött och voltarenmissbrukande. Träning var uteslutet och vi åkte istället på smörgåstårtelunch. Sen blev det lite wienerbröd, kakor och slutligen gräddtårta. Och godis. Resten av dagen låg jag på soffan. Vid 16 ryckte jag upp mig, tog tag i grejjerna och flyttade mig till sängen för att sova där istället i drygt två timmar. Vid 18 ryckte jag upp mig ännu en gång, beställde den här gången en kebabpizza och drack lite vin för att komma i gängorna. Sen låg jag i soffan och läste tidningen till 21-snåret. I mitt huvud hade jag gått igenom mina förutsättningar för långpass; de fanns inte. Plötsligt stiger jag upp ur soffan med orden "jag springer ut i en timme"!? På 5 röda var jag utanför dörren. Ledorden, att det är de tuffa stunderna som definierar mig som löpare, var tydligen tvugna att efterlevas.
Jag gav mig iväg på i långsamt tempo och kände mig tung men ändå nöjd. Vid 3k tog jag ett avgörande beslut och valde vägen in mot stan. Ett beslut som tvingar mig att löpa som minst 15k. Mer om jag ville. Samtidigt höjde jag farten ordentligt. Jag gick in ett ordentligt flyt och kände för att avverka en halvmara fast fick dåligt samvete eftersom jag lovat att vara borta max en timme. Ville inte göra familjen hemma orolig över att jag var ute efter gatorna i mörkret utan reflexväxt. Man kunde ju bli påkörd. Så valde att ta den 15k långa vägen och kapade de återstående 12k i ett 5.10-tempo. I stort sett oberörd! Jag gick in i - om inte runners high - så något som måste ligga jävligt nära det.
Jag fick alltså avsluta denna sista hårda träningsveckan med ett riktigt kanonpass. Det var en härlig mörk kväll på näst intill bilfria gator och bilföraren i horisonten var i full fart med att avliva rådjuret med snöspaden. Äntligen var våren här och jag hade ryckt upp mig. Ordentligt.
Fredag
Direkt efter jobbet gav jag mig ut på ett morskt tempopass. 3k uppjogg och sen la jag min vana troget av i alldeles för högt tempo. Tanken var att de sista kilometrarna skulle avverkas en bit under marathonfart. Nu blev det i stort sett alla 7k som hamnade under den farten, sisådär kring 4.30-4.50 och jag var rejält tagen. Jag avslutade det hela med 3k lätt nedjogg.
Lördag
Tänkte först strunta i träning den här dagen. Det stod så mycket andra (nedbrytande) aktiviteter på schemat. Fast när jag hade släpat mig ut med hunden denna tidiga morgon så sprang den där gamla lirarn jag hade träffat på förra veckan uppför vår gata igen. Han slängde ur sig en kort fråga huruvida jag skulle ut något idag. Så det skulle jag helt plötsligt. Det var det enda som behövdes för att trigga mig att slänga på mig kläderna för en morgonjogg på 8k. Jag tror att jag bär på nån destruktiv tävlingsinstinkt. Sen ballade resten av dagen ur i dålig leverne. Fet mässlunch, tidig alkoholdebut med frisk blandning, massiva grillpotioner och en hel del cigarr-rökande under kvällen. Kom i säng först vid 02.00. Perfekt laddning för morgondagen.
Söndag
26k med inbyggt testlopp på schemat. Vaknade bakfull, fast ändå inte liksom. Intaget hade jag medvetet hållit nere under kvällen. Men cigarrer har en förmåga att inte vara lika goda i munnen dagen efter. Lätt huvudvärk och inpyrd rök. Trött och voltarenmissbrukande. Träning var uteslutet och vi åkte istället på smörgåstårtelunch. Sen blev det lite wienerbröd, kakor och slutligen gräddtårta. Och godis. Resten av dagen låg jag på soffan. Vid 16 ryckte jag upp mig, tog tag i grejjerna och flyttade mig till sängen för att sova där istället i drygt två timmar. Vid 18 ryckte jag upp mig ännu en gång, beställde den här gången en kebabpizza och drack lite vin för att komma i gängorna. Sen låg jag i soffan och läste tidningen till 21-snåret. I mitt huvud hade jag gått igenom mina förutsättningar för långpass; de fanns inte. Plötsligt stiger jag upp ur soffan med orden "jag springer ut i en timme"!? På 5 röda var jag utanför dörren. Ledorden, att det är de tuffa stunderna som definierar mig som löpare, var tydligen tvugna att efterlevas.
Jag gav mig iväg på i långsamt tempo och kände mig tung men ändå nöjd. Vid 3k tog jag ett avgörande beslut och valde vägen in mot stan. Ett beslut som tvingar mig att löpa som minst 15k. Mer om jag ville. Samtidigt höjde jag farten ordentligt. Jag gick in ett ordentligt flyt och kände för att avverka en halvmara fast fick dåligt samvete eftersom jag lovat att vara borta max en timme. Ville inte göra familjen hemma orolig över att jag var ute efter gatorna i mörkret utan reflexväxt. Man kunde ju bli påkörd. Så valde att ta den 15k långa vägen och kapade de återstående 12k i ett 5.10-tempo. I stort sett oberörd! Jag gick in i - om inte runners high - så något som måste ligga jävligt nära det.
Jag fick alltså avsluta denna sista hårda träningsveckan med ett riktigt kanonpass. Det var en härlig mörk kväll på näst intill bilfria gator och bilföraren i horisonten var i full fart med att avliva rådjuret med snöspaden. Äntligen var våren här och jag hade ryckt upp mig. Ordentligt.
Kommentarer
Trackback
