Tandläkare och tuff vecka med mörka moln
Det gäller att prioritera träning om man ska bli något. Andra skyller utebliven träning på jobbet - jag skyller uteblivet jobb på träningen. Därför stannade jag också hemma från jobbet i morse och stack ut för att avverka kort backe under förmiddagen.
Well, riktigt så enkel var situationen kanske inte. Jag skulle till tandläkaren vid 11 och innan det skulle jag vara med snubben en dryg timme medan hans mor fixade frillan. Så jag tyckte att det inte lönade sig att åka in till jobbet bara för att bara vända. Så nu jobbar jag till kl 20 istället.
Tandläkarbesöket var det mest surrealistiska jag varit med om på ett bra tag. Han lyckades bedövade bort halva mitt ansikte, stoppade sedan in all möjlig skrot och kuddar i min mun för att DÄREFTER börja diskutera med mig om mitt jobb, min chef (som e lokalt känd), kommunens utveckling, dagens brottslingar (som inte är lika trevliga som Tumba-Tarzan var), hur den lokal höjdar-politikern sköter sig, det faktum att han inte orkade bry sig om energibidraget från staten vid konvertering till fjärrvärme samt om sin bror som gjort klassikern men har samma namn som Svartenbrandt har idag. Tandsköterskan förvärrade situationen genom att delta i diskussionen och agera på exakt samma sätt! Det är jävligt frustrerande att ligga i 45 minuter och inte ens kunna svälja och lyssna på två personer som för ett samtal som om att du var med. Det ramlade ner frågor och påståenden till min gapande mun som man i normala fall vill svara på. Dom sa t o m vid ett tillfälle att "ja, han vill väl inte svara på det och jag som bara vill ha lite inside-info"... Ridå.
Förmiddagens träningen gick inte heller speciellt bra. En känning högt i i höger vad har dykt upp. Eller rättare sagt: den har funnits med sen förra veckan då vaderna tog ordentlig smisk i backträningen. Fast jag tror det var löpskolningens tågång som gick hårdast åt dem. Jag trodde först att det var träningsvärk eftersom den försvann men nu är det tydligt att det verkar vara en överansträngning. Jag valde att avsluta backintervallerna (så mogen som jag nu blivit) lite tidigare och joggade försiktigt hemåt. Nu blir det förmodligen två dagars vila; jag stryker morgondagens lättdistans samt skjuter fram tempopasset till på fredag.
Söndagens tävling är också i farozonen. Min kombatant/farthållare Figgemannen har varit hos läkare och fått träningsförbud då han bär på nått odefinierbart virus. Det är visserligen inte helt kört , men det ser inte bra ut. Jag vet inte om jag är så motiverad att åka så långt på egen hand för att bara köra en halvmara i halvfart i uppladdningssyfte. Tanken är att jag kanske kan köra ett provlopp här hemma istället och slippa en resa på 30 mil. Vi får se.
Well, riktigt så enkel var situationen kanske inte. Jag skulle till tandläkaren vid 11 och innan det skulle jag vara med snubben en dryg timme medan hans mor fixade frillan. Så jag tyckte att det inte lönade sig att åka in till jobbet bara för att bara vända. Så nu jobbar jag till kl 20 istället.
Tandläkarbesöket var det mest surrealistiska jag varit med om på ett bra tag. Han lyckades bedövade bort halva mitt ansikte, stoppade sedan in all möjlig skrot och kuddar i min mun för att DÄREFTER börja diskutera med mig om mitt jobb, min chef (som e lokalt känd), kommunens utveckling, dagens brottslingar (som inte är lika trevliga som Tumba-Tarzan var), hur den lokal höjdar-politikern sköter sig, det faktum att han inte orkade bry sig om energibidraget från staten vid konvertering till fjärrvärme samt om sin bror som gjort klassikern men har samma namn som Svartenbrandt har idag. Tandsköterskan förvärrade situationen genom att delta i diskussionen och agera på exakt samma sätt! Det är jävligt frustrerande att ligga i 45 minuter och inte ens kunna svälja och lyssna på två personer som för ett samtal som om att du var med. Det ramlade ner frågor och påståenden till min gapande mun som man i normala fall vill svara på. Dom sa t o m vid ett tillfälle att "ja, han vill väl inte svara på det och jag som bara vill ha lite inside-info"... Ridå.
Förmiddagens träningen gick inte heller speciellt bra. En känning högt i i höger vad har dykt upp. Eller rättare sagt: den har funnits med sen förra veckan då vaderna tog ordentlig smisk i backträningen. Fast jag tror det var löpskolningens tågång som gick hårdast åt dem. Jag trodde först att det var träningsvärk eftersom den försvann men nu är det tydligt att det verkar vara en överansträngning. Jag valde att avsluta backintervallerna (så mogen som jag nu blivit) lite tidigare och joggade försiktigt hemåt. Nu blir det förmodligen två dagars vila; jag stryker morgondagens lättdistans samt skjuter fram tempopasset till på fredag.
Söndagens tävling är också i farozonen. Min kombatant/farthållare Figgemannen har varit hos läkare och fått träningsförbud då han bär på nått odefinierbart virus. Det är visserligen inte helt kört , men det ser inte bra ut. Jag vet inte om jag är så motiverad att åka så långt på egen hand för att bara köra en halvmara i halvfart i uppladdningssyfte. Tanken är att jag kanske kan köra ett provlopp här hemma istället och slippa en resa på 30 mil. Vi får se.
Kommentarer
Trackback
