Rapporten för den sista tuffa veckan
Ett missat pass lättdistans (ansträngd muskel) och ett kortat långpass (bakis) gjorde veckan något skamfilad. Totalt 47k mot tänkta 56k. Fast det blev ändå hård träning av de 4+1 pass som blev av, bl.a. två tempopass som tog bra. Även styrkepasset gav en tvådagarsvärk i överkroppen. Två tuffa veckor har nu samlat in ytterligare 112k till min sparbössa.
Jag har lagt drygt 72 mil löpning bakom mig i min strävan att vara väl förberedd till maraton. Jag hade hoppats på betydligt mer och när jag jämför med träningsprogrammets gjorda 117 mil, inser jag att skadehelvetet har kostat en hel del. Värre är att de flesta är kvalitetsmil, typ tempo och långpass. Därtill har jag den sista tiden haft väldigt svårt att hålla högre tempo och känna mig bekväm. Sammantaget har det fått mig att tvivla på min kapacitet.
Lyckligtvis har gårdagens snabba 15k gett mig hopp. Min teori om varför det gick så bra i går är klar: det var första passet på månader som genomfördes utan mördarbackar. Nån kortare stigning och ordentlig motvind visserligen, men inget som kostade mig en massa återhämtning. Det här blri mitt ess i rockärmen; att jag tränat på en mycket tuff bana och därför har ett extra kapital i det.
Nu går vi in ett helt nytt skede av programmet med betydligt färre mil och antal pass, mer korta intervaller och kort backe. Känns som semester när man kollar in de kommande två veckorna. Fast så får man aldrig tänka! Gäller att fokusera och inte slarva!
Tänk maraton, tänk maraton, det är ett jobb som ska göras, tänk maraton...
