Marathonfarsan

Mitt tillfälliga (?) synfel har visat sig att inte vara så tillfälligt ändå. Nu är det dag 5 och jag ser visserligen bra igen men upplever fortfarande yrsel och små ljusfenomen i vänster öga. Jag börjar nu att frukta att starten på lördag ligger risigt till men jag har intre erkänt det högt för mig själv ännu.

Hela den tråkiga historien har gjort att den fysiska uppladdning kommit helt i diket. Så nu satsar jag desto hårdare på den mentala biten och andra nödvändiga förberedelser. Matsedel är skriven och sambon fick åka och handla (då jag inte får köra bil). Jag kör stenhårt på att tömma mig under måndag-tisdag med lite kolhydrater och lätt motion. Mitt tillstånd medger endast promenad i kväll men i morgon bitti ska jag ut och jogga lätt. Sen kör jag på stora kolhydratladdningen och börjar att schemalägga vattenintaget, annars glömmer jag eller tjurdricker. Det är pasta på menyn till lunch och middag ett tag därefter. Mellanmålen får bli en jäkla massa bananer, trots reklamen, samt en del annat smått och gott. Sedan har jag laddat med ett 4-pack Guinness i kylen som ska klämmas på  torsdagkväll.  Vet inte om det är bra kolhydrater att ladda med, men jag låtsas. Samtidigt kan jag också sitta där i utefåtöljen i kvällssolen och fokusera. På fredag är det resedag och då utnyttjar jag flottiga vägkrogar för att avsluta kolhydratladdningen på nån krog i storstan, samtidigt som jag hämtar ut nummerlappen. Sen blir det vidare transport till en trygg övernattning hos en faster i Tumba. Jag väljer bort vänners soffor, golv, barn, hundar, allt ölpimplande och sociala måsten. Jag ska sova. Jag är en seriös idrottsman.