Lunch-bestyr
Stooor tallrik spagetti och köttfärssås till lunch idag. Sen blev det en tur ner till det lokala "varulagret".
Inköp av solkeps och nytt löparlinne stod på listan. Utrustningen måste anpassas till det blivande vädret. Min ordinarie stil - all black - suger åt sig solvärme och har därför bytts ut till helvitt. När jag stod i affären började jag fingra så där osäkert som bara en nybörjare kan, på gel-tuber som ska va till sista milen men sket slutligen i det eftersom det skulle krävas nya kläder med fickor på då för att frakta dessa. Det är inte en fjantig gel-tub som kommer avgöra min prestation. Så nu sitter jag här, nöjd över att ha tagit ytterligare några steg mot startlinjen. Fast det verkar inte uppskattas på mitt jobb att jag sitter i min löparkeps och "känner in" den.
De sista dagarna har jag ofta tänkt på hur synd det är om polare som jag försökte få med, men som alla valde att inte ställa upp eller hoppa av. Själva förberedelserna är en småspännande sysselsättning i alla sina små obetydligheter. Alla detaljer siktar mot en stor perfekt helhet. Samtidigt svävar en lätt oro över att misslyckas, tvingas brytas och komma hem och förklara sig. Jag kan lungt säga att man är 100 % fokuserad så här tätt inpå. Det är över ett halvårs uppladdning och investering som ska lösas ut. Så ni som valde att stå över: sitt där och svenssongrilla, drick era öl, slappa i soffan. Själv plågar jag mig utan egentlig anledning - lovely!
Inköp av solkeps och nytt löparlinne stod på listan. Utrustningen måste anpassas till det blivande vädret. Min ordinarie stil - all black - suger åt sig solvärme och har därför bytts ut till helvitt. När jag stod i affären började jag fingra så där osäkert som bara en nybörjare kan, på gel-tuber som ska va till sista milen men sket slutligen i det eftersom det skulle krävas nya kläder med fickor på då för att frakta dessa. Det är inte en fjantig gel-tub som kommer avgöra min prestation. Så nu sitter jag här, nöjd över att ha tagit ytterligare några steg mot startlinjen. Fast det verkar inte uppskattas på mitt jobb att jag sitter i min löparkeps och "känner in" den.
De sista dagarna har jag ofta tänkt på hur synd det är om polare som jag försökte få med, men som alla valde att inte ställa upp eller hoppa av. Själva förberedelserna är en småspännande sysselsättning i alla sina små obetydligheter. Alla detaljer siktar mot en stor perfekt helhet. Samtidigt svävar en lätt oro över att misslyckas, tvingas brytas och komma hem och förklara sig. Jag kan lungt säga att man är 100 % fokuserad så här tätt inpå. Det är över ett halvårs uppladdning och investering som ska lösas ut. Så ni som valde att stå över: sitt där och svenssongrilla, drick era öl, slappa i soffan. Själv plågar jag mig utan egentlig anledning - lovely!
Kommentarer
Trackback
