Marathonfarsan

Drygt ett år efter nedläggning av vår blogg hörde min vän av sig igen med nya funderingar. Den här gången gällde det hardcore löpning. Under tiden som jag har legat och byggt på gym för att bibehålla min form, hade min vän sakta men säkert utvecklats till Märkeslöpar'n.

Min vän hade börjat sjunga löpnings lov. Hänga på Löplabbet. Snacka kilometrar och skor. Men framförallt snackade han teorier om träning och om behovet av "nödvändiga" prylar. STHLM Maraton skulle bli vårt nästa mål tyckte Märkeslöpar'n. Kanske behövde han hitta egen motivation och ville därför lura med sina vänner på ett fruktansvärt högt uppsatt mål. Innan alla förhandlingar var över blev Midnattsloppet 2007 nästa mål istället. En mil i trängsel och vi var fyra otränade själar, alla i olika stadier av livskriser, som drog igång med varierade träningsupplägg (varav en valde att gå på gamla meriter, tränade inget överhuvudtaget och hamnade också i sjuktältet vid målfållan, insvept i värmefilt där han fick matas med sked).

Själv valde jag , min vana troget, att lägga ribban högt. Trots att jag vid ett första test, tre månader före start, inte ens klarade av milen springandes utan lunkade i mål på drygt en timme. Fast ribban måste ligga högt. Jag är i grund och botten en bekväm människa som ofta aldrig gör mer än vad som krävs.

Märkeslöpar'n då? Jo, han tränade väl också en del inför loppet och satsade som vanligt på prylarna. Faktiskt till den milda grad att ingen av oss andra kunde läsa lögnen den där morgonen när han dök upp med en påse från Löplabbet och började snacka om en gel han skulle trycka i sig under loppet för att få extra krafter. Minns jag rätt skulle den helst tas rektalt. Han hävdade dessutom att den fått köpas "under disk" eftersom den inte ansågs vara helt sportslig...

Nu blev det inget debutlopp för mig den där gången. Tre dagar innan start, vid mitt sista träningspass, åkte jag på en muskelbristning i vänster vad och blev sittande i en dikeskant. Ett beteende att drar på mig skador har så här i efterhand visat sig vara ett återkommande drag hos mig. Märkeslöpar'n kom dock att fullfölja sitt lopp med bravur. Konstigt nog blev detta lopp, som jag bevittnade från sidan, starten på min löparkarriär och maratonambitioner. Tyvärr tog dock samma lopp ned Märkeslöparns ambitioner men det är honom jag har att tacka för att jag idag lever ett nytt och aktivt liv. Tack Märkeslöpar'n!
 
PS. 
Idag kan ni följa Märkeslöpar'n aka Marathonmannen på nya äventyr genom hans alldeles egna maratonblogg.