Suck...
Förbannat.
Veckorapporten bjuder på ännu en skitvecka. Två pass på sammanlagt 17 km blev allt... och så ett tufft styrkepass... och så en promenad. Men värst av allt: det är inte en överansträngd muskel det här handlar om. Symptomen kom tillbaka omedelbart och nu gäller det att börja felsöka. Jag har läst att ljumskproblem ofta kommer från ryggslutet/länden och med tanke på att jag föll illa under ett löppass för två år sedan så börjar jag ana oråd. Jag har bokat in mig på en tid hos en naprapat på tisdag.
Tvingas nu till ett tråkigt men nödvändigt strategiskt beslut.
Det är endast 10 veckor kvar till start och som det ser ut just nu äventyras hela mitt deltagande i loppet. Jag kan omöjligt träna seriöst och skadan måste bort! Jag tar nu ett nytt uppehåll på minst två veckor och hoppas samtidigt att naprapaten kan hitta nått fel som går att åtgärda. Då skulle det ge mig 8 veckor att träna upp mig på. Den 10 maj är det tänkt att jag ska springa ett halvmaraton som uppladdning. Siktet är nu inställt på att kunna genomföra det till att börja med. Det som gäller nu är en kur inflammationsdämpande och vila från löpning. Sen tänkte jag känna mig för om ca två veckor med längre promenader för att se om jag känner av något. Går det bra börjar jag så smått att jogga.
Jag är fan så deprimerad! Det här loppet är det enda som motiverat mig den här våren och nu ser det ut att skita sig ordentligt. Jag kan glömma 3.30 som sluttid och får fan i mig vara glad om jag kommer till start. Idag höll jag på att gå ner mig ordentligt men skärpte till mig och tog cykeln på en 22 km lång tur, s.k. alternativ träning. Jag som hatar alternativ träning... Jag vill löpa - inte trampa skiten ur mig.
