Jogga jogga!
Den här kommunikativa företeelsen tänkte jag att den skulle ha hetat just Jogga jogga!. Men då jag upptäckt den lysande bloggen Jonas joggar kändes det inte bra att bli misstänkt för att vara en copycat. Jag nöjer mig istället med att jag kommer anklagas för att ha snott hela upplägget: en karaktärslös människa, ett mål och en massa bortförklaringar.
Plötsligt är det helrätt med en motionsform som dragits med töntstämpel sedan slutet av 70-talet. Kanske för att all form av motion idag ska vara så fruktansvärt avancerat i namn, utövande och accessoarer? Självklart var jag inte sen att hoppa på den senaste trenden. Jag började därför anmäla mig till lite millopp i höstas, mest för att hitta motivation till träning. Detta spektakel rullade vidare, tills jag fann mig själv sittande med ett anmälningsbevis till STHLM Marathon i ena handen och Szalkais träningsprogram i den andra. Jag hade av någon anledning kommit till insikt där i mörkaste november...
Jag vill skaffa helskägg, stirrande blick och brunbränd maratonkropp!
Jag vill studsa fram på undermåliga vägar i Afrika med "Musse" och leva på ris och träning!
Jag vill vara en löpare!
