Marathonfarsan

Söndagens långpass blev av trots förkylningen som låg och spökade under fredag-lördag. Jag passade på att göra det till ett lite mer filosofiskt pass utan krav på fart och lämnade både klocka och iPod hemma.
Med tanke på förkylningen förlängde jag bara sträckan lite grann till 24 km och tog det i ett behagligt 5.30-tempo (tror jag). Efter 20 km stötte jag på den berömda "väggen". Jag arbetade på låg puls, var knappt ansträngd när benen gav upp att fungera. Stegen blev korta och kortare jag slet för varje meter. Mentalt var jag också stark då det bara var 4 km kvar och jag trivdes i fågelkvittret. Jag kan bara skylla på vätskebrist. De sista kilometrarna gick förmodligen i ett 6.00-6.30 tempo och jag blev  ompromenerad av blåa gubben som var ute på sin söndagspromenad. Nåväl, det såg mycket snyggt ut fram till 20 km!

Veckan blev förstörd av förkylningen och jag hamnade på 2+.1 Två löp på totalt 35 km, varav ett långt och ett i tufft tempo. Styrkepasset hamnade dessvärre inte på ben utan på överkroppen.

Den kommande veckan räknar jag med minst fyra pass igen och att försöka nå tillbaka till nivån på 5-6 mil.