Marathonfarsan

Min okristliga uppenbarelse har aldrig haft förstånd att helga herren. Fast jag tycker mig själv ha utvecklats från att ligga bakis och tråkig till att göra söndagar till en stor träningsdag då jag alltid ger mig ut på mina långpass denna dag.

Söndagen som skulle bli den riktiga prövningen. Efter att ha tryckt på bra under veckan för att provocera skadeområdet så skulle passet på 22 km få bli skarprättare. Om något fortfarande var fel så skulle det verkligen kännas imorgon. Jag gick ut i grinigt morgonväder som en riktig löpare: nya tights, ny slimmad jacka och nya glänsande skor. Det var med en lätt clownkänsla måste jag erkänna. En känsla som dock gick över när jag kände hur snabb och lätt jag var, vilket även den inledande km-tiden visade på. OK, den snabba känslan kanske avtog något efter 4 km när jag stod framför saltmagasinsbacken; en 500 meter lång backe med ett djävulsk motlut som "stjäl" ca en minut på km-tiden. Fast man kan aldrig bortse från det smarta med tightsen; att inte behöva springa mil efter mil med blöta, säckiga byxor vars ben släpas mot varandra hela tiden motiverar allt. Steget var högt och fin som Szalkai vill ha det, tempot högt men ändå kontrollerat. För första gången fick jag löpa på helt ren asfalt. Det var ju 7 veckor sen mitt sista söndagspass.

Vid 8-9 km kom dock en känning långt ner i vastus lateralis (yttre lårmuskel) i det högra benet. Och det blev bara värre och värre. Jag fortsatte varvet runt (11km) och gick även ut på nästa. Vid 13 km avbröt jag dock. Märkeslöpar'n har konstant varit på mig om min tendens till att överträna och det bidrog till detta mogna beslut. Efter att ha stannat, och stelnat till, märkte jag av samma symptom också i det vänstra benet, om än betydligt mindre. Jag vände helt sonika för den 2 km långa promenaden hem - glad i hågen.

Vilken lycka att det var högerbenet som reagerade! Tidigare uppstod alla skador i vänster ben. Min tolkning är att jag helt enkelt åkte på en vanlig överansträngning p.g.a. kombinationen av min otränade kropp, nya skor och asfaltslöpning i ett hårt tempo. Att det var höger ben som reagerade mest har förmodligen sin förklaring i att jag har sämre muskelstyrka där då min - tidigare - sneda höft har överbelastat vänster ben.

Idag sitter jag så med en stel lårmuskel men är ändå rätt glad. Visst finns det känningar i ljumsken också, men det verkar som jag har det i båda. Det kan ju vara lite svajigt just nu då det blir muskler som får jobba på helt nya sätt när man är uträtad till normalläge. I kombination med asfalt och gårdagens 5.10 tempo så är det kanske inte underligt om man får lite träningsvärk och känningar här och där... Jag verkar hålla någorlunda. Så den här veckan blir det tuff träning, ett besök hos kiropraktikern för att se så jag inte går tillbaka i felläge och sedan ännu mer träning.