Marathonfarsan

Det är smått tragiskt. Jag har förvandlats till en av de där som pratar mer om att träna än vad man faktiskt lägger ner i tid på träning. Dom är många. Ännu en vecka i skammens tecken. Tur att jag har något att skylla på.

Det började ju så bra. Ett måndagspass på cykel för att få bort slaggprodukterna från söndagens långpass. Ett nytt besök hos kiropraktikern för att kontrollera att allt höll sig på plats. Sen skulle en hård träningsvecka för att komma upp på banan igen, ta vid. Men så slår förkylningen till och allt skiter sig. Jag är idag inne på 6:e dagen med otäck hosta och tryck över bröstet.

Veckan kan alltså summeras till de där 24 km på cykel under måndagen samt ett kort tisdagspass med benstyrka. Jag tror tamme fan att jag packar ihop för gott och istället satsar på flaskan och storrökning istället. Känns mer uppnåligt just nu.