Lätt panik
Igår kväll kollade jag upp 3,5-timmarsgruppens veckoschema och jag känner mig som en främling inför den backträning, löpskolning och de intervaller som ligger som ett minfält över veckan. Backträning är något jag helt enkelt missat eftersom min skadeperiod sammanföll med starten av dessa övningar. Så nu känns det inte helt naturligt att tokrusa i backar. Fast jag vill ändå formtoppa och inte springa på måfå de sista veckorna. Master Szalkai kör alltså sina två sista tuffa veckor nu och för att boosta mitt självförtroende ger jag mig trots allt in i hetluften. Dags att se var man står!
Tisdag - Backlöpning 3 km + 7 km upp-och nedjogg +styrka ben
Onsdag - Lätt distans 8 km (5.20)
Torsdag - Lång intervall 6 x 800m (3.30) + 5 km upp-och nedjogg
Lördag - Lätt distans 8 km (5.20)
Söndag - Långpass 31 km (5.40)
Måndag - Styrka ben
Tisdag - Backlöpning 4 km + 8 km upp-och nedjogg
Torsdag - Tempolöpning 8 km ( 5.20-4.30) + 7 km upp-och nedjogg
Fredag - Lätt distans 8 km (5.20)
Söndag - Långpass 21 km (Vännäs Halvmara)
Gott och blandat på sammanlagt 123 km för 14 dagar! Jag borde inte känna mig så förväntansfull och så lycklig - men det gör jag. Det visar bara hur långt den här galenskapen har fått gå... Lyckokänslan kan också ha att göra med att jag vet att min nya pulsklocka ligger hemma på köksbordet och bara väntar på att bli uppackad när jag kommer hem. Det blir perfekt att kalibrera maxpulsen på den ikväll i samband med backträningen i Saltmagasinsbacken.
Så!! Nu har jag återtagit kontrollen och panikkänslan är som borta. Det är de svåra stunderna som definierar mig som löpare.
Kör hårt mannen... Kul att du har insett att prylar vekligen kan ge sann lycka!
Jag är dock lite skeptiskt till ditt hårda träningsprogram, jag har inte sett exakt hur du tränat tidigare så ovanstående program kanske inte känns så stort för dig.
I alla fall, så jag kan berätta för dig varför du har varit så sjuk den senaste tiden, det beror endast på att du har jobbat med för lite aerobisk träning och den du har fått har antagligen legat på en för högintensiv nivå.
Fråga: Om du har tränat mjukare och och mer aerobiskt, har du varit frisk under perioden och i dag legat på en bättre nivå?
Jag är helt säker på det. Att skylla på sjuk sambo och ett snorig unge, det är lågt. Om du har en bra balans i kroppen står man emot det mesta.
Jag är förövrigt nu helt säker att min "Ugandiska amöba" nog till största del berodde på att jag slog ut hela mitt immunsystem med ett sjukt hårt backträningspass med styrka som avslutning. Hade lyssnat på min kropp den dagen hade jag tagit ett lungt joggpass i stället.
Men jag tycker att det är mycket underhållande att du tränar som du gör! Lycka till med slutspurten.
Jo'ru, den mesta träningen ligger i min aeroba zon, jag är sällan över 155 i puls. Precis som det ska vara. Jag tror t om att jag varit för sällan på besök i tröskelzonen.
Grejjen med varierad träning är ju att hårda veckor ska innefatta just hård träning.... Variationen ger skjutsen framåt liksom. Att gneta i samma fart mil efter mil har visat sig värdelöst såvida man inte helt saknar en grundkondition. För en hel- eller halvmara på bra tid behövs tempo i kroppen. Det är inga ultramarathon vi ska ge oss på och se ut som sengångare.
Till skillnad från holistiska teorier så har jag vetenskapliga bevis på att det ibland inte spelar någon roll:
- snubben har använt taktiken sova mycket och har
snorat i 4 veckor.
- sambon har satsat på att vila sig i form och har ändå snorat i 4 veckor.
- Arbetskamraten här brevid har varit på jobbet varje dag och ändå bara suttit där och snorat i flera veckor.
- Jag har tränat, om än sparsamt och lugnt, och har trots det snorat minst av alla de andra.
Slutsats: gör va fan du vill, när snoret sitter så sitter det (sen kallar vissa det för ugandiska amöbor och försöker bota det med mumbojumbo)
Snor ä gott?
Snubben verkar tycka det iaf...
