Marathonfarsan

Skadehelvetet har alltså gjort att jag tvingas reviderat mitt mål om en bra tid på STHLM Marathon. Därtill har det också bidragit till att jag suttit uppe nätter igenom och bläddrat i tävlingskalendrar. Ingen motivation - ingen träning!

Tidigare var maran mitt enda mål. Jag räknade helt sonika med att den upp- och urladdning kring det tuffa tidsmålet omöjligen skulle kunna få mig att tända om. Fast efter en uppladdning som gått i diket så är ju tidsmålet reviderat ordentligt. Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu kan jag istället utöka mina målsättningar och kanske få med mig lite polare som puschar mina utflykter.

11 maj Vännäs Halvmara

Besvärar mig bara att åka norröver för att få ett tuffare långpass på min väg mot huvudmålet. Jag har inga större tidsmässiga ambitioner, det handlar bara om hög och fin löpning med inslag av tuffare etapper, att liksom försöka leka mig igenom loppet. Jag får inte dra på mig nått skit. Jag har redan lockat med mig min överaktive vän Figgemannen och hoppas på en trevlig kompistur (hämnden tar jag ut senare i år).

31 maj STHLM Marathon

Årets huvudmål. Fast nu gäller alltså inte 3.30, utan "bara" att komma i mål drygt 4 timmar. Just nu tvivlar jag på om jag överhuvudtaget kommer att komma i mål... Ingen ville sidekicka det här evenemanget.

6 september STHLM Halvmarathon

Måste lägga tillbaka detta som höstmotivation nu när jag tror mig vara fortsatt hungrig efter misslyckandet med en formtoppad helmara. Här skulle min sparringpartner Märkeslöpar'n kunnat fungera som hare. Fast då han på sin höjd matchar mina måndagspromenader till jobbet just nu, så får jag kanske satsa på att få med mig Tompa av Vasastan. Han pumpar alldeles för mycket i källarlokaler och behöver komma ut och röra på dom där musklerna. Han har tydligen visat bra tider på just halvmaran för några år sedan. Själv ska jag att sätta ett tufft tidsmål här (återkommer längre in i sommaren med det).

14 september Umemilen

Lite väl nära inpå halvmaran, men tyvärr nödvändigt bara för att jag ska kunna ta revansch på Figgemannen. Han knäckte mig rejält i höstas i just detta lopp. Jag hade stora förhoppningar inför tävlingen, gick dock ut för hårt men gjorde ändå en rekordtid på 46 blankt. Men vad hjälpte väl det. Orienterarjäveln hade tränat i smyg. Jag hade - dumt nog - förvarnat honom på en av våra gemensamma träningar några veckor tidigare där jag knäckte honom ordentligt. Dålig stil helt enkelt. I år lurar jag tillbaka honom till start, hänger honom i ryggen och spurtslår sedan den lätt förvånade skogsmullen.  

Så nu gäller det bara att börja anmäla sig till de andra tävlingarna.

(jag törs inte säga det högt, att jag säkert vill köra Umemaran som går i oktober när vi kommer en bit in i hösten, för då skriker folk "träningsnarko" och "överträning" efter mig igen, så jag säger det inte, fast det skulle ju se så snyggt ut som säsongsavslutning och ha två helmaror och två halvmaror på ett år...)